I fredags bestämde sig bästa Subban att det var dags att spela sin "matte" ett spratt. Hon vägrade starta när vi var utanför Isabells ridskola. Vi försökte ett gäng gånger och sen kom Joel. Han satte händerna på motorhuven och sa "testa en gång till" och det gjorde vi. Gissa vad? Subban startade på en gång... surt... Däremot så lyste det en hemsk liten lampa vi kan kalla den "motorlampan" och i lilla instruktionsboken stod det att det är bara att åka till en verkstad. Vi stängde av och startade bilen några gånger och lampan fortsatte blinka. Vi körde därifrån och till en mack, det var lite dåligt med soppa i bilen så den fick lite käk. På väg från macken så startade Subban snällt igen och vi vart lite glada och tänkte att det var något knas bara. Åkte till ICA och handlade och tebax till bilen igen så forsätter Subban att starta och alla lampor som inte ska lysa var släckta. Vad bra, då är den ok var ju tanken.
Vi går in och lagar mat och käkar och jag ska iväg till stallet för att packa släpet och fixa inför tävlingen på lördagen. Då startar inte Subban igen. Ok, jag får inse att det är fel på bilen och att jag inte vågar ta den till tävlingen. Vad gör man?! Jo man har ju sån tur att syrrans ex är en obotllig bilkille och ofta har ett par på lager och han hade en fin Volvo V70 -99 som jag fick låna. Inte riktigt vad jag är van vid men den tog oss till och från tävlingsplatsen, lagligt. Jag har ju typat mitt släp på 1500 kg då både Maddes dåvarande bil och min bil får dra så mycket.
Tony räddade min tävling som såg till att jag kom dit. Hur det gick där är helt och fullt mitt eget ansvar... Mer om det sen.
Kramen
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar