Varför säger alla att jag är stark? Jag känner mig inte stark. Och hur vet de i så fall att jag är stark? Hur vet de hur det känns i mig? Hur vet de hur jag mår?
Ingen annan vet hur en annan person mår om inte den andra personen berättar hur hon mår. Att säga att någon är stark är en tolkning. När man går igenom en kris så har man ibland inget annat val än att vara stark. Nått annat finns inte. Det viktigaste är att förstå att det är okej att känna, det är okej att välja vilken fasad utåt man vill ha och det är okej att bara vara precis så man känner i det ögonblicket!
För att du i grunden är stark! Att du nu mår som piss o pannkaka- det är en reaktion på att du varit stark lite för länge! Du genomgår en extrem förändring i ditt liv, ett icke-självvalt trauma - o om du inte skulle reagerat på något sätt så hade vi andra nog blivit mörkrädda!
Man FÅR må som du mår - man får må ännu sämre om du känner att du behöver det! Finns inga skrivna regler på "hur man måste må för att ta sig ur en kris"
Men som person har du en inre styrka - det är den folk syftar till - inte att du är stark just här o nu!
Att ta sig ur reaktionsfasen o in i bearbetningsfasen tar tid - det måste få ta tid! Du måste låta dig själv sörja när du känner att du behöver - du måste låta dig själv ha friheten att släppa in den du känner är rätt där o då i sorgen - för att sedan putta ut samma individ en stund... Det handlar inte om att du är dum eller elak - dina vänner behövs på olika sätt, på olika platser i olika faser...
Du reagerar - det är ett måste för att du ska komma vidare! Hur stark eller svag du än känner dig!
Men i botten är du stark, du har en inre stolthet o även om det känns becksvart just nu - så kommer du resa dig upp o borsta av dig sanden o stå rakryggad igen!
Var någonstans var du Catrin när jag krälade i mörka hålet? Annica, låt Catrins ord finnas där och plocka fram dom när du känner dig redo att ta åt dig av dom. För den tiden å känslan av att börja klättra ur hålet kommer men bara du kan känna när det börjar vända uppåt!
Men det är ju väldigt få människor som vågar visa att de befinner sig på en mörk plats o därmed be om råd, hjälp eller bara peppning - i "landet lagom" ska ju alla klara sig själv o inte belasta andra... :-(
Ingen annan vet hur en annan person mår om inte den andra personen berättar hur hon mår. Att säga att någon är stark är en tolkning.
SvaraRaderaNär man går igenom en kris så har man ibland inget annat val än att vara stark. Nått annat finns inte.
Det viktigaste är att förstå att det är okej att känna, det är okej att välja vilken fasad utåt man vill ha och det är okej att bara vara precis så man känner i det ögonblicket!
kramar
För att du i grunden är stark!
SvaraRaderaAtt du nu mår som piss o pannkaka- det är en reaktion på att du varit stark lite för länge!
Du genomgår en extrem förändring i ditt liv, ett icke-självvalt trauma - o om du inte skulle reagerat på något sätt så hade vi andra nog blivit mörkrädda!
Man FÅR må som du mår - man får må ännu sämre om du känner att du behöver det! Finns inga skrivna regler på "hur man måste må för att ta sig ur en kris"
Men som person har du en inre styrka - det är den folk syftar till - inte att du är stark just här o nu!
Att ta sig ur reaktionsfasen o in i bearbetningsfasen tar tid - det måste få ta tid! Du måste låta dig själv sörja när du känner att du behöver - du måste låta dig själv ha friheten att släppa in den du känner är rätt där o då i sorgen - för att sedan putta ut samma individ en stund...
Det handlar inte om att du är dum eller elak - dina vänner behövs på olika sätt, på olika platser i olika faser...
Du reagerar - det är ett måste för att du ska komma vidare!
Hur stark eller svag du än känner dig!
Men i botten är du stark, du har en inre stolthet o även om det känns becksvart just nu - så kommer du resa dig upp o borsta av dig sanden o stå rakryggad igen!
Det är det vi menar med att du är stark!
Kram
Var någonstans var du Catrin när jag krälade i mörka hålet?
SvaraRaderaAnnica, låt Catrins ord finnas där och plocka fram dom när du känner dig redo att ta åt dig av dom. För den tiden å känslan av att börja klättra ur hålet kommer men bara du kan känna när det börjar vända uppåt!
Förra var från mig- Linda
SvaraRaderaLinda - jag är där jag alltid varit... :-)
SvaraRaderaMen det är ju väldigt få människor som vågar visa att de befinner sig på en mörk plats o därmed be om råd, hjälp eller bara peppning - i "landet lagom" ska ju alla klara sig själv o inte belasta andra... :-(
Ja det är sant Catrin, men när jag mötte dig var jag på väg upp ur det mörkaste gegghålet!
SvaraRaderaLinda